På villande mo efter lingonröda tuvor

Att utforska nya områden i jakt på naturens håvor kan vara både spännande och roligt. Ibland hittar man det man letar efter, ibland blir det bara ännu ett strövtåg. Idag tog jag på mig kängorna för att leta efter bra lingonmarker.

Vill man ha så får man snällt göra

Bärplockning är verkligen ingen favoritsyssla, det är många timmar som går för litet resultat. Därför är jag heller ingen stor konsument när det gäller bär, för jag är också tillräckligt snål för att tycka att sylt är dyrt - trots att jag är medveten om mödan. Går ekvationen ihop? Inte ett dugg. 

Men när jag nu ska "självhushållningslajva" på det här sättet och byta ut mina matvaror mot hemodlat, hemjagat och hemlagat, så var det bara att bita ihop och gå ut och plocka ihop grejorna till den där enda burken lingonsylt som jag gör åt på ett år. Ett uppdrag som tog lite drygt fyra timmar att genomföra. Klokt? Inte riktigt. Men så här efteråt känns det faktiskt rätt bra.

Nu ska vi gå på lingonjakt

Jag har ju bott här i tre år, men inte riktigt brytt mig om att leta efter bärmarker. Jag har mest konstaterat på svampexpeditionerna i skogen att det finns små tussar av bärris här och var, men inga bär. Alltså var dagens uppgift att utöka området som jag har kännedom om för att hitta bra biotop för bär.

"Att gå på sådana strapatser här omkring är som att leka Tigerjakten med Mora Träsk."

Lingon gillar glesa, soliga barrskogsbackar, gärna där tall och lavar trivs, så med kängorna på och hunden i koppel bar det iväg för att leta efter sådan mark. Att gå på sådana strapatser här omkring är som att leka Tigerjakten med Mora Träsk:

"Vi kommer till ett berg, vi kan inte gå runt det, vi måste klättra över det.
Vi kommer till ett träsk, vi kan inte gå runt det, vi måste klafsa genom det.
Vi kommer till en å, vi måste hoppa över den.
Vi kommer till ett nytt berg, vi måste klättra upp för det.
Vi kommer till ett stup, vi kommer ramla ner för det. Fan.
Vi kommer till en glänta, AAAAH, LINGONRIIIIIS!!!"

En dag i skogen är alltid mödan värd

Och visst hittade vi lingonris. Massor med lingonris, ungefär fem kilometer hemifrån och det fanns lingon i riset om än inga mängders mängder. Det verkar ha varit ett ganska torftigt bärår över huvud taget i år, men jag fick ihop till min syltburk ändå. Nästa år vet jag vart jag ska gå och hålla koll, för nu har jag hittat riktigt bra lingonmarker. Jag är nöjd.

Sylten kokade jag efter det här receptet på ICA, delade alla mått rakt av på tre efter mängden bär som jag hade men tog något lite mindre socker. Det är ett bra och enkelt recept som går fint att smaka sig fram till. Hejs svejs i lingonskogen!