Survivalistkockorna

I kökslandet som Gud glömde, den troligtvis mest näringsfattiga delen av hela tomten här, har det nu i höst dykt upp två riktiga överlevare. Min nya mening med livet har således blivit att få dem att överleva en vinter till, för att ge dem en ny skjuts till våren.

Vårvintern 2021 förodlade jag sex stycken Violet De Provence och Green Globe kronärtskocksplantor. Jag hade urskilt den lilla rutan bredvid uthuset som tidigare hyresgäster hade använt som köksträdgård och gjorde upp stora planer för hur livet här skulle bli framöver. Något år senare norpade jag även några jordärtskocksnölar av en vän och tänkte att jag nu hade säkrat framtida delikatessbehov för lång tid framöver.

Det fick bara vara

Det gick sådär. Som jag har beskrivit i tidigare inlägg var kökslandet helt utarmat på näring, vilket innebar att ingenting som planterades där växte. Verkligen inte. Inte underlättade det heller att jag drabbades av en mindre depression, stress och uppgivenhet och gav blanka sjutton i precis allting. Det fick bara vara med alltihop, jag hade en livsgnista att göra HLR på.

Det fina med självhushållningslajv är att plötsligt spelar ALLTING roll. Minsta lilla som odlas, samlas, fiskas eller jagas ska tas om hand och användas. Ingenting får gå till spillo, inte ens skal, ändar, ben eller skinn. Det är ett ämne som jag ska skriva mer om senare i vinter.

Riktiga överlevare klarar allting

I vilket fall så dök det plötsligt upp späda blad i det där kökslandet nu i höst. Från att ha varit helt tomt och dött på allt utom det vanliga ogräset, så spirade både jordärtskocka och kronärtskocka, alldeles för sent på säsongen och alldeles för klent för att bli något. Men de gav livstecken, just i år av alla år.

"En liten knöl och en liten knort hade klarat sig och börjat spira i kökslandet från helvetet."

Sara Bäckmo skriver på sin blogg att hon tycker att jordärtskocka är marig att övervintra. Därför låter hon knölarna ligga kvar i jorden till våren och skördar allt eftersom hon behöver. Hon har säkert rätt, men jag kunde inte låta bli att kolla vad det var som hade överlevt och tog till grepen. En liten knöl och en liten knort hade klarat sig och börjat spira i kökslandet från helvetet. Jag lade dem i en papperspåse med sågspån. I den ska de få spendera vintern i rotfruktslådan i kylen så får vi se om det finns något att gräva ner på deras nya plats till våren. 

Green Globe är nog tuffare än somliga tror 

Den lilla kronärtskocksplantan Green Globe, som har lyst med sin frånvaro i i åtminstone i ett par år men som nu har skjutit upp ett par späda silvergröna blad, får stå kvar den här vintern också. Har den överlevt så länge så kommer den överleva en vinter till. Jag har markerat var den står och täckt över den med ett tjockt lager löv. Till våren kommer jag att gräva upp den och plantera den på sin nya, bördiga plats. Det förtjänar den, och min nya köksodling kommer att bli magnifik. Vänta bara!