Nystart för jordgubbarna

Från att ha vuxit till sig och betats ner i omgångar på en sorglig plats bakom huset har nu två av mina jordgubbssorter fått flytta till solsidan. Förhoppningsvis är det början på ett nytt liv för favoriterna: Malwina och Polka - om det nu är dem.

Note to self: Håll isär gubbarna

Jag passade på när Granngården hade drive på sina jordgubbsplantor, typ "3 för 39 kr" eller något liknande. De hade en hel uppsjö av sorter att välja mellan och det var min första säsong här med den lilla naturtomten. Jag hade storslagna planer för vad jag skulle kunna åstadkomma och åkte hem med tre krukor av vardera sex sorter.

De storslagna planerna blev det inte så mycket med. Det kokade ner till att jag ställde upp två pallkragar på det sorgliga utrymmet bakom huset, det som var utgrävt för att bli ännu ett trädäck (tack gode Gud för att det inte blev det). Det har vare sig singel eller gräs som underlag, det bara ÄR. Jag såg nu istället en vacker upphöjd köksodling där och det första jag planterade in var då alltså sex sorters jordgubbar i två pallkragar. 

Det var ju inte så smart så klart, för när de börjar skicka iväg sina utlöpare med skott, så vet man till slut inte vilken planta som är vad. Läxan gjord, gubbar ska hållas på armlängds avstånd.

Gör om gör rätt

Inte nog med att det inte var bra att sätta ihop sorterna - platsen var inte heller lyckad. Den står i halvskugga mest hela dagen, vilket gör att de eftertraktade solmogna jordgubbarna inte har funnits på menyn alls i år. Dessutom visade det sig att platsen blev en rådjursrestaurang. De betande ner plantorna första gången mitt under blomning i våras, och sedan återkommande under sommaren, trots att jag lade kompostgaller på lådorna.

Idag flyttade jag fram lådorna till framsidan av huset istället. Där får gubbarna fler soltimmar och rådjuren blir oftare störda. Jag valde också ut de två sorter som jag har tyckt har varit godast och satte dem i varsin låda istället: medeltidiga Polka och sena Malwina.

"Tristan får härliga röda blommor och välformade, snygga bär som inte smakar någonting."

Utseendet är inte allt

Den vackra men ack så trista Tristan fick flytta in i en kruka på altanen istället. Tristan får härliga röda blommor och välformade, snygga bär som inte smakar någonting. Den är verkligen dekorativ och jag tänker att det kan den få fortsätta vara, ihop med pelargonerna.

De tre sista sorterna: Florence, Honeoye och Sonata ska få plats på solsidan de också, men jag måste fixa fler pallkragar först eller se om det finns något i uthuset som jag kan snickra ihop.

Nu hoppas jag på en lite bättre bärsommar nästa år. Det känns bra så här långt i alla fall.