Rädda menige Gooseberry

Idag fick min tilltänkta "rikgivande frukt- och bärträdgård" en ny invånare, fast det innebar att en hel koloni av bofasta invånare fick flytta ut. Vi ger och vi tar.

Att gäva där man står

I somras hittade jag några mogna krusbär i ett snår jämte den livlösa köksträdgården. "Åh! Här växer ju krusbär", tänkte jag glatt. Sedan kom jag ihåg att det var jag själv som hade planterat den där för någon sommar sedan. Platsen är verkligen inte bra, det som grävs ner där överlever med nöd och näppe. Myllan består mest av gammalt sågspån, det omgivande slyet suger all näring ur marken och platsen står i skugga mest hela dagen. 

Jag har gått och funderat lite grann på vilka växter jag ska ha i min trädgård och hur de ska placeras. Mitt i gräsmattan sticker det upp en bit av berget och vid det skulle det vara fint med en buske, tänkte jag. Sagt och gjort, jag skar ut en halvcirkel vid ena kanten av stenen och började gräva loss jordtorvorna. Det skulle bli en perfekt plats för krusbäret.

"Har någon någonsin kunnat sätta ner spaden i jorden vid en sten, plattgång eller en markduk utan att det myllrar upp myror?"

Att utrymma Rom på en dag

Har någon någonsin kunnat sätta ner spaden i jorden vid en sten, plattgång eller en markduk utan att det myllrar upp myror? Inte jag i alla fall och inte den här gången heller. Allt eftersom jag petade bort småsten och skärvor av taktegel, som har använts för att bygga upp gräsmattan, så kom de fram, små rödglänsande och tvärilskna. Ett spadtag senare kom även deras ägg i dagen, så jag grävde bort så mycket jag kunde och lade över i en hink som jag bar iväg till en stenmur längre bort från huset.

Några få myror var kvar i halvcirkeln när jag kom tillbaka, men de försvann efter bara några minuter, förmodligen anropade via deras interna kommunikationssystem, hur nu det fungerar. Antingen blev de kallade att komma och hjälpa till att bygga det nya Rom borta vid stenmuren, eller så fick de hjälpa till att bära tillbaka hela bohaget till sin ursprungliga plats, nu vid min krusbärsbuske. Det får vi se nästa gång som jag ska rensa ogräs.

En perfekt plats i solen

Krusbär vill ha väldränerad men näringsrik jord. De står gärna i sol eller halvskugga och de vill ha ordentligt med vatten så att bären växer. Den nya platsens jord är lätt och väldränerad, det växer mer vitklöver än gräs i gräsmattan. Jag hällde i en slabba av den nya kompostjorden i gropen innan jag planterade krusbärsbusken. Kanterna skar jag rena med en gammal kniv och till helgen ska jag lägga på lite täckbark så ser det prydligt och gulligt ut. 

Krusbär smakar fantastiskt med fläder och jag tror att jag ska ha någon liten fläderplanta någonstans som jag har gjort från sticklingar. Det är nog dags att göra en räddningsaktion på den också - om jag hittar den.