Den förlupna fläderbusken

De flädersticklingar som jag ska ha glömt någonstans här på tomten lyser fortfarande med sin frånvaro. Däremot kunde jag glädjas åt ett riktigt oväntat fynd på en hundpromenad i veckan.

När jag hittade krusbärsbusken som jag hade glömt bort att jag själv hade köpt och planterat här, så började jag fundera på sticklingarna som jag hade tagit från en väns fläderbuskar. Jag tänkte att jag kanske skulle hitta åtminstone en av dem någonstans bland snåren här också så småningom. Det har jag inte gjort än, de har förmodligen inte ens överlevt, för de stod nog fortfarande i sina krukor när jag övergav trädgårdsskötseln under en period.

Som en hermelin i kattkvarteret

Desto gladare blev jag när jag på en hundpromenad i veckan såg en bekant buske på håll mitt på en granplantering. Den var tre- fyra meter hög, prydd med bekanta, vackra hängande klasar av blåsvarta bär. En förlupen fläderbuske! 

Ett bär, vars frö som förmodligen hade etablerat sig i jorden medan marken fortfarande var bar och sårig efter markberedningen inför planteringen, hade nu vuxit upp. Men snart har granplantorna hunnit ikapp och vuxit ifrån. Fläderbusken kommer inte att ha en chans att klara sig.

"Denna fantastiska, tåliga växt. Den ger episk saft som ger något förälskat i blicken på alla som talar om den."

Här ska planteras!

Jag gick tillbaka senare och plockade några av klasarna. Väl hemma repade jag dem från skaften och kokade fläderbärssylt efter det här receptet på hemmanytt.se. Jag har en bekant som tror att bären är oanvändbara och att man får försöka plocka av och använda så mycket av blommorna som det går. Inget kunde vara mer fel, bärsylten är god. 

Denna fantastiska, tåliga växt. Den ger episk saft som ger något förälskat i blicken på alla som talar om den av sina blommor under sommaren. Sedan bjuder den på bär som går att koka till saft, sylt och marmelad på hösten. Här ska planteras in fläder på tomten!